Kontrollerar privata aktörer de facto samhällets yttrandefrihet?

Att användandet av sociala medier har stor betydelse för dagens vardagliga kommunikation kommer nog knappast som en nyhet för någon. Dessa mötesplatser utgör idag samhällets huvudsakliga kommunikationsforum, och spelar därmed en viktig roll i utövandet av den grundlagsskyddade yttrandefriheten. De digitala plattformarnas de facto kontroll över vilka yttranden som ska tillåtas på mötesplatserna väcker dock många rättsligt svåra frågor.

Privata aktörers roll i utövandet av yttrandefriheten ställdes på sin spets i samband med stormningen av Kapitolium i Washington D.C. den 6 januari 2021. Efter att den då sittande president Trump gjort offentliga uttalanden via olika plattformar, stormade många av hans anhängare kongressbyggnaden. Händelsen resulterade i att både Twitter och Facebook tog beslut om att stänga av presidentens konton, med motiveringen att uppviglandet till våld stred mot plattformarnas användarvillkor.

Avstängningen av denna globala supermakts president visar således på den förskjutning av kontroll som skett under de senaste decennierna, där kontrollen av samhällets yttrandefrihet numera de facto tillfaller olika privata aktörer.

Hur ser vi på detta ur ett rättsligt svenskt perspektiv?
Inledningsvis kan konstateras att dessa plattformar i hög grad är privata aktörer som tillhandahåller tjänster på Internet. Om man som användare vill få tillgång till dessa tjänster och öppna ett konto krävs det ofta att man godkänner de användarvillkor som plattformen ställer upp. Tjänsteleverantören kan i detta hänseende välja att uppställa vilka villkor som helst, så länge dessa inte strider mot gällande rätt. Godkännandet av användarvillkoren resulterar således i uppkomsten av ett avtalsförhållande.

Frågan som då gör sig gällande är i vilken grad dessa privata aktörer själva får välja vilka yttranden som ska tillåtas på sina plattformar, och framför allt huruvida även rättsligt lagliga yttranden får begränsas.

I Sverige råder ett starkt skydd för yttrandefriheten, då detta anses utgöra en grundbult i vårt demokratiska samhälle. Grundlagarna uppställer restriktiva kriterier för när staten får begränsa envars rätt till yttrandefrihet. Dessa lagstadgade kriterier gäller dock generellt inte för privata aktörer, där huvudregeln istället är avtalsfrihet. Detta innebär således att plattformarna är oförhindrade att begränsa yttranden som de anser strider mot användarvillkoren, även då yttrandefrihet gäller enligt grundlagarna.

Avslutande reflektion
Hur ska vi då se på detta – att privata aktörer numera har de facto kontroll över medborgarnas och statens yttrandefrihet? I och med avsaknaden av ett rättsligt ramverk för dessa aktörer så blir bedömningen av vilka yttranden som ska tillåtas i hög grad godtycklig. Med hänsyn till yttrandefrihetens avgörande roll i ett demokratiskt samhälle så är det därför högst olyckligt att även lagliga yttranden, som kan utgöra ett viktigt inslag i samhällsdebatten, begränsas av plattformarna. Runt om i världen pågår dock i dagsläget nationella och internationella utvecklingar i syfte att ge yttrandefriheten en större genomslagskraft på sociala medier, vilket tyder på att rättsliga reformer på området kan komma att ske inom en snar framtid.